Kom tillbaka !!!

Hur ska jag leva utan dig ?! Du visade o gav mig ett liv där jag trivdes o kände mig hemma, där jag kunde vara mig själv.. o nu ? Nu har jag inget av de längre.. Jag har förlorat allt som betydde ngt, allt som gav mig glädje..

Jag orkar inte vara glad längre.. Jag kan aldrig skratta från hjärtat igen för mitt hjärta är borta, du tog de ifrån mig.. Du tog de sista som va kvar från mig med dig när du försvann..

Jag försöker !! Jag försöker så gott jag kan men de räcker inte till.. De finns ingen energi eller motivation i mig längre.. Jag vet inte vafan jag ska göra längre för allt är bara förvirrande o suddigt.. Jag har aldrig känt mig såhär hjälplös i hela mitt liv o de finns ingen vid min sida som förstår eller som bär upp mig.. De är jag som vanligt som måste klara allt på helt egen hand o jag vet helt ärligt inte hur långt de kmr ta mig den här gången för jag har aldrig någonsin förlorat ngn på de här sättet innan som betydit o gjort så mkt :'( o jag vill inte va ensam..

Känner mig som ett tomt skal som inombords bara är arg o ledsen..

De finns flera saker jag vill kunna åstadkomma men jag klarar inte de på egen hand för jag är alldeles för svag.. Jag har alltid vart en envis person som i slutändan fått som jag velat men jag tror inte att de räcker till nu..

Vissa dar vill jag bara ta mig i kragen o bitchslapa mig till månen vrf jag inte bara tar tag i saker men sen kmr de andra dar när jag sjunker under marken o bara kan erkänna till mig själv att jag klarar inte av de o att jag har all rätt i världen att vara som jag är o må som jag gör o att de får ta den tiden de tar.. Men hur jävla lång tid ska de ta ? De finns ingen som kan säga.. o de är ngt som tar min energi också att jag pallar inte av om de ska fortsätta såhär i flera år, kanske t.o.m resten av mitt liv ? Jag har inte den blekaste jävla aning hur detta kmr påverka mig i de långa loppet !? Jag vet o känner bara hur de påverkar mig nu o jag förlorar mig själv allt mer så de är skrämmande..

De är nästan så jag inte vet vem jag själv är längre o att framtiden är så oviss så jag kan inte ens beräkna nästa dag.. Jag vet att om jag skulle avklara ngt jag strävat efter så skulle de kunna börja ge en ljuspunkt i mitt liv men de är vägen dit jag inte har energin o självdiciplin till o drf inte klarar de, efter varje ny vecka är jag alltid tillbaka på ruta 1 för de är så långt jag bara kan ta mig själv, vilket är fruktansvärt patetiskt jag vet men jag bär på så många o tunga stenblock så jag pallar inte lyfta dom hur länge som hellst innan mina ben viker sig, o för att avverka varje stenblock så krävs de mkt psyke från min sida vilket jag totalt inte har nu..

Det är en inre kamp varje dag bara att stå emot alkohol o liknande o att klara av mitt jobb, så de är de all min energi orkar gå till nu, fast att jag vill så himla mkt mer o de är drf jag än sålänge inte gett upp mitt liv helt o hållet o bara hoppat från bron eller skjutit mig sj i huvvet !

Ska ge de ett nytt försök imorgon igen o se hur mkt o långt jag klarar, de är allt jag kan göra o allt som kan begäras.. Att försöka..

Kommentarer
Postat av: Jonna Nyberg

:(

Vill du ha sällskap med lite vin nån kväll så säg bara till, jag vill kunna finnas där för dig när du inte mår bra Carro. Tro mig! jag är rädd om mina vänner dom få jag har. Jag tycker så himla mycket om dig också så kan jag hjälpa dig på något sätt så kommer jag gärna hem till dig nån kväll, vi kan prata titta på film eller vad du vill o känner för. Du behöver inte vara ensam hjärtat! Love you <3

2011-11-15 @ 07:50:55
Postat av: Susanne

Hej Carolina!

När man tror att man inte klarar ett steg till så är det precis vad man gör :) Man klarar så mycket mer än man kan tro. Om jag får säga en sak till dig så är det; Alkoholen är inte lösningen! Du måste be om hjälp för jag tror inte att du kommer att klara detta själv.

Kramaromdig och önskar att du finner lite mod och kraft som ska ta dig vidare.



Kram

Susanne

2011-11-19 @ 16:01:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0